Aktör vs struktur 2


Vi är en bra bit inne i kursen individ och samhälle och har blivit varma i våra sociologiska kläder. Vad jag menar med det är att denna kurs är en tyngre sådan och kräver en del bekantskap av ämnet sociologi utifrån ett historiskt perspektiv. Men det gör inte ämnet mindre tilltalande eller ointressant. 

Vad kom först, hönan eller ägget? Det är utifrån samma frågeställning jag väljer att se vårt samhälle. Är jag en människa (aktör) som påverkar samhället med mina handlingar och/eller har samhället (struktur) format mig till den jag är? Svaret är kanske inte så enkelt och beror på utifrån vilket perspektiv (med mina sociologiska glasögon) jag ser och tolkar en särskild händelse. Jag kan med all säkerhet och övertygelse konstatera att boven i dramat, i detta sammanhang (kontext), är inte ensam och därför bör vi ta hänsyn till både perspektiven för att se helheten på ett bättre sätt. Vi måste titta och problematisera ur alla synvinklar för att ge en bredare bild av varför vi gör som vi gör och varför vi mår som vi mår. Jobbigt och förvirrande med alla begrepp? Bear with me…

Jag är född och uppväxt i Malmö, i en liten stadsdel som heter Rosengård. Du kanske känner till den? Det var många år sedan jag flyttade därifrån men jag har tagit med mig lärdomar och erfarenheter som jag kommer att ha med mig hela livet.Jag har turkiskt påbrå med rötter från Makedonien där mina far- och morföräldrar emigrerade ifrån med hopp om att leva ett liv med fler och större möjligheter för sina barn… och idagbarnbarn. Jag kommer från en mycket kärleksfull, varm och givmild familj (primära agenter) som alltid stöttar och ställer upp för varandra. När du läste – Rosengård, vad var din första tanke? Du tänkte kanske inget alls, eller så målade du upp en bild av hur det är att leva där. Kanske till och med tillskrev dumänniskorna där med negativa egenskaper för att det är just den bilden du har fått från mass- och sociala medier? Låt mig få måla ytterligare ett lager för att färglägga bilden lite mer.

Min far har berättat för mig att svenska företag åkte till Makedonien i slutet av 60-talet på jakt efter arbetskraft då den svenska ekonomin expanderade till följd av andra världskriget.Farfar var den första som lämnade och resten av familjenhängde på kort efter att farfar hade hittad boende och etablerat sig i Olofström. Efter ett tag så flyttade hela familjen tillMalmö. Dem fick göra en resa som skulle förändra deras liv för alltid och för kommande generationer. Tankarna går till hur modiga mina mor- och farföräldrar var och hur mycket styrka det krävdes för att lämna ett samhälle bakom sig där de bodde, levde och livnärde sig tillsammans med familj och vänner. 

Vi lever idag i ett globaliserat samhälle som innebär att gränserna i världen i princip suddas ut på grund av den stora världsekonomin som på många sätt öppnar upp för fler jobbmöjligheter runt om i världen. Idag behöver man inte åka till ett annat land och söka arbetskraft. Man kan till exempel jobba för ett företag som finns i USA men bo och sköta sina arbetsuppgifter i Sverige. Du kan också vara egenföretagare och importera färdigtillverkade varor från ett annat land som du sedan säljer vidare via nätet. Globaliseringen erbjuder oss hela världen som arbetsmarknad med dess varor och tjänster men orsakar även stora utmaningar som innebär konsekvenser för miljön… men det tar vi en annan dag.

Var det kanske bättre förr då ett yrke gick i arv och man gick i ens föräldrars fotspår då det egna beslutstagandet var i princip obefintlig… eller är dagens valmöjligheter på arbetsmarknaden många och därmed överväldigande?

Gymnasievalen börjar närma sig för elever i årskurs 9. Många av dem är redo att ge sig ut i det okända medan vissa kanskefasar över de val och beslut de måste ta som kommer att bli avgörande för deras närmsta framtid. Många kan känna sig överväldigande över alla valmöjligheter gällande skolor och utbildningar. Kanske till och med känna rädsla över att ta fel beslut, men ett fel beslut är bättre än inget beslut alls. Att agera ger en mer erfarenhet och beslutstagandet är en naturlig process i livet som kan stärka självkänslan och samtidigt får man lära känna sig själv lite bättre genom att uppleva konsekvenserna av sina egna val. Det i sig kan resultera tillbättre självförtroende och ge en bättre överblick på enspreferenser.

Jag ser det inte enbart som en skyldighet att göra något gott av mitt liv för att hedra mina föräldrar och deras föräldrars val då de flyttade till ett främmande land med hopp om ett bättre liv, utan också en rättighet vi har i vårt samhälle som tillåter så många valmöjligheter och uppmuntrar det egna valet för att visjälva ska kunna forma vårt liv genom utbildning. Mina egna beslut och val kommer kanske leda mig till ett jobb som är skräddarsydd för mig, då valmöjligheterna till karriär- och arbetsliv är många. I tidigare samhällsstrukturer gavs det väldigt lite utrymme till självförverkligande, till skillnad från dagens reflexiva moderna samhälle som uppmuntrar dig till att följa dina innersta drömmar. Det i sig är, enligt mig, ovärderligt och en gåva från förgångna generationer som vi måste ta vara på.

Hoppas att ni har det varmt och gott där hemma i denna kalla och mörka decembermånad.

Bästa hälsningar, Bahar Holmberg

Taking charge of one’s life’ involves risk, because it meansconfronting a diversity of open possibilities.”

– Anthony Giddens


Lämna ett svar till Bahar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Aktör vs struktur

  • Lotta Lindström

    Åh, så fint skrivet!
    Det är nog inte bara normkritik utan även mod som vi behöver jobba med eleverna redan i de lägre åldrarna. Morgonadagens vuxna behöver vara modiga.

    • Bahar

      Tack Lotta! Ja! Skynda långsamt är kanske en bra metod. Viktigt att barn får flera tillfällen i hemmet och i skolmiljön att bli uppmuntrade till att ta egna beslut och uppleva konsekvenserna av dem. Härligt att läsa kommentarer, det motiverar mig att fortsätta skriva! Bästa hälsningar, Bahar 🙂