Blogg


Studie- och yrkesvägledning har sedan starten varit ett jämställdhetsprojekt – här är ett historiskt perspektiv

Lotta Lindström

I samband med att jag läste Kvinnohistoria på Södertörns högskola på kvällstid 2004 intervjuade jag Margareta Vestin (1913-2011) som i hela sitt yrkesverksamma liv ägnat sig åt studie – och yrkesvägledning och har även haft ett starkt engagemang i dessa frågor som pensionär. Efter gymnasiet gick hon på Socialinstitutet (föregångare till Socialhögskolan) och långt därefter blev hon fil. lic. i frågor som rör yrkesvägledning. Hon kom tidigt till AMS där hon började som assistent åt Ejnar Neymark som genomförde en omfattande utredning om vägledning för skolungdom. Margareta arbetade som läroverkskonsulent tillsammans med ca tre till som for runt bland landets gymnasieskolor och levererade informationsmaterial om yrken och arbetsmarknaden (detta kom senare att utvecklas till ett yrkeslexikon) och träffade gymnasister som då fick vägledning vid dessa tillfällen. Vestin poängterar att ungdomarna inte fick rådgivning utan vägledning. Det var viktigt att deras beslut togs självständigt. Det var nya tider och ungdomarna fick bryta ny mark. Gamla yrken försvann och nya tillkom.

På 1940-talet var flickorna inte lika rörliga som pojkarna på grund av så kallade biologiska faktorer som t ex barnafödande. Margareta Vestin är kritisk till begrepp som ”försörjare”, i synnerhet som mannen sågs som försörjare inte kvinnan trots att hon tog på sig ett enormt stort arbete att ta hand om hemmet. Skötsel av hemmet var förr mycket mer omfattande än idag t ex lagning av kläder.

Som kvinna fick man försvara sig och sina rättigheter. Det hände ibland att män såg ner på yrkesverksamma kvinnors förmåga och kapacitet, bara därför att de var kvinnor. Det fanns ingen jämställdhet på 1940-talet. Det var bl a därför som kvinnorna så självklart lämnade plats för män som skulle tillbaka till sina arbeten efter krigets beredskapsår. Trots att kvinnorna kanske blivit riktigt duktiga på dessa arbeten som de haft i männens frånvaro (min anmärkning). Det var självklart att kvinnorna hörde hemma i hemmen.

Samtidigt som Vestin genomförde ett pionjärarbete inom studie – och yrkesvägledning födde hon fyra döttrar, Hon hade turen av att bo i kollektivhus och var gift med en förstående man vilket gjorde att hon trots stora uppoffringar kunde kombinera arbete och familj. Detta var på den tiden mycket ovanligt och svårt. Karriär var inte självklart för kvinnor. Få kvinnor läste vidare på högskolan, studielånen var inte alls lika förmånliga som idag och ingångslönerna var inte alltid så höga. Studier gynnade män snarare än kvinnor.

Enhetsskolan fick upp ögonen för studie – och yrkesvägledningen av ungdomar och SÖ (Skolöverstyrelsen, Skolverkets föregångare) tog över denna uppgift från AMS. Margareta Vestin började arbeta på SÖ från slutet av 1950-talet fram till sin pension.

Det var bra för mig att träffa Margareta Vestin därför att jag hade svårt att föreställa mig hur svårt det var för kvinnor att hävda sig på arbetsmarkanden efter kriget. Jag hade en naiv förställning om att kvinnor som arbetade i mäns ställe under beredskapsåren skulle fått blodad tand för dessa yrken och ha svårt att lämna dem tillbaka.

Intervjun var en del av en uppsats som jag skrev om hur nystartade AMS förvaltade efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik i Sverige, utifrån ett genusperspektiv. Jag ville undersöka om AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) tog några hänsyn till kvinnors roll på arbetsmarkanden då myndigheten bildades 1948. Hur behandlades de i direktivet SFS (Svensk författningssamling) nr 439? Svaret jag kom fram till var att både arbetsmarknadspolitiken och AMS speglade den kvinnosyn som rådde efter kriget snarare än att främja kvinnornas framsteg. Det var inte förrän i slutet av 1960-talet som kvinnor i stor skara gav sig ut på arbetsmarknaden.

Kvinnor hörde till kategorin svårplacerad arbetskraft. Detta problem var AMS varse om men förmådde inte göra något åt det, lika lite som arbetsmarknadens parter. Detta framgår av Hirdmans förklaringar i boken Med kluven tunga –  … och i Margareta Vestins berättelse. Åtgärderna som AMS hade att sätta in räckte inte för att få ut kvinnor i produktionen.

AMS förmådde inte att nå sitt mål. Den stora paradoxen var att kvinnor behövdes på arbetsmarknaden samtidigt som de också behövdes i hemmen.

 

 

Lotta Lindström

Studie- och yrkesvägledare